Analyze this – vad innebär valresultatet egentligen?

26 sep 2018

Kaffemaskinerna här på Strateg fick jobba lite extra dagen efter valet – många av oss hade suttit uppe kvällen innan och följt valvakan. Men vad innebär valresultatet egentligen? Och vad händer nu? Det här behöver analyseras.

Vi hade det på känn. Aldrig tidigare har det parlamentariska läget i Sverige varit så utmanande; det visade alla prognoser innan valet. Det kändes som ett riktigt bra tillfälle att anordna ett Mötesplats Strateg, så vi bjöd in våra kunder till ett lunchseminarium ett par dagar efter valet, i hopp om att vi tillsammans skulle kunna räta ut en del frågetecken.

Lars, Aida och Hans guidar oss genom djungeln

Till vår hjälp hade vi tre gäster med stor erfarenhet av svensk politik. Aida Hadzialic (S), tidigare gymnasie- och kunskaps­minister, och Lars Leijonborg (L), tidigare partiledare, analyserade utfallet och svarade på frågor om vad som nu väntar. Moderator var Hans Gesteby-Vindeland, som arbetar som strategisk rådgivare på Diplomat Communications. Hans har även bakgrund som politisk rådgivare, bland annat till närings­minister Mikael Damberg (S).

Ny regering? Eller nygammal?

Många av högerblockets röster krävde statsminister Stefan Löfvéns avgång dagarna efter valet, dock utan att få något större gehör.Löfvén sade redan innan valet att han inte tänker avgå förrän Alliansen och Sverige­demokraterna röstar emot honom i riksdagens statsministeromröstning, som hålls tidigast efter riksdagens öppnande den 25 september.

 

– Vi kommer inte stå utan regering, hur turbulent det än blir. Sverige har alltid en regering. Innan den nya regerings­bildningen är klar sitter Löfvén kvar i en så kallad expeditions­regering,en regering som under en begränsad tid sköter de löpande regeringsuppgifterna i väntan på att en parlamen­tariskt förankrad regering tillträder. Vanligtvis handlar det bara om dagar eller veckor innan en ny regering har bildats, men blir det aktuellt med nyval kan det ta betydligt längre tid, berättade Lars Leijonborg.

 

Är blockpolitiken död nu?

När sluträkningen av riksdagsrösterna var klar blev mandatfördelningen densamma som det preliminära resultatet visade. De rödgröna partierna fick 144 mandat, Alliansen 143 och Sverige­demokraterna 62. Det relativa dödläget mellan Alliansen och de rödgröna samt en fortsatt ovilja hos samtliga riksdagspartier att behöva söka stöd hos Sverige­demokraterna aktualiserar frågan om samarbete över blockgränserna.

 

– 6 av 10 svenskar vill se en blocköverskridande regering. Det finns verkligen ett demokratiskt stöd för nya typer av samarbeten. Det hade Sverige mått bra av – att förena oss i mitten, tänka långsiktigt och stabilt, konstaterade AidaHadzialic under vår valanalys.

 

Och Sverigedemokraterna då?

Här var Aida tydlig:

– Jag hade förberett mig på det värsta, som för mig skulle vara att Sverigedemokraterna gjorde ett succéval. Så jag är lättad över att de i alla fall inte nådde upp till 20 procent, vilket var det mål de själva hade satt.

 

– Inför valet 2014 sa Fredrik Reinfeldt att Sverige­demokraterna är ett oacceptabelt parti och att Alliansen inte har för avsikt att samarbeta med dem. Den linjen har de ju fortsatt hålla även inför det här valet. Men hur ska man kunna regera om det finns en majoritet i parlamentet som väldigt ofta tycker annorlunda? Den problematiken blev väldigt tydligt efter valet 2014 när det budgetförslag som regeringen presenterade fälldes på grund av att SD valde att rösta på Alliansens förslag, berättade Lars Leijonborg.

På önskelistan: långsiktighet

Slutsatsen blev att vi lär få se en liknande problematik även under den här mandat­perioden på grund av Sverige­demokraternas starka våg­mästar­ställning. Men för­hopp­nings­vis kan övriga parter hitta vägar för samarbete, så att vi kan få se prov på det långsiktiga, stabila politiska klimat som Aida Hadzialic efterfrågade. Det är nog något de flesta väljare kan skriva under på, oavsett blocktillhörighet.